Mike Waxman

Inlägg publicerade under kategorin Foto

Av Mike Waxman - Fredag 25 maj 12:23

Ramadan, fastemånaden i islam, är ju något som firas av muslimer världen över och jag har en grannfamilj som följer denna tradition. Häromdagen blev jag bjuden till mina grannar som jag har följt i drygt 3 år. När man äter på ramadan så följer det ett tidsschema som inte är det enklaste att förstå men jag blev "uppkallad" till mina grannar kl 21.15 och det bjuds alltid på mycket mat.

 


--------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Har nu haft ett möte med en kirurgläkare på Kalmar länssjukhus,och vi ska snart ha ett till möte och hoppas att han kan skriva en specialremiss till professor Agneta Montgomery på Skåne's Universitetssjukhus. Doktor Montgomery ska vara den bästa i landet för mig och en operation kommer inte att vara helt ofarlig men jag vill ju leva så jag hoppas på det bästa.

Min rullator Rulle är ofta med mig nu förtiden och jag har ett signalhorn på den som ingen annan har   

 




#ramadan #sjukdom #rullator

Av Mike Waxman - Onsdag 23 maj 00:15

En text om den politiska (o)viljan som jag funderat mycket på dom senaste åren.

Givetvis är det något man kan se hos dom flesta riksdagspartier.

Håller du med eller inte så kommentera gärna.


 

Östra Småland den 22 maj, 2018.


#socialdemokraterna #kalmarframåt #östrasmåland #demokrati  

Av Mike Waxman - Torsdag 10 maj 01:15

 

Yvonne Feyerick Nevéjean

 Den 10 maj 1940 invaderar nazisterna Belgien och Yvonne Feyerick Nevéjean börjar sitt arbete med att gömma judiska flyktingbarn hos katolska familjer och institutioner. Hon och medlemmarna i hennes organisation tros ha räddat livet på minst 4 000 personer.


#humanitet #demokrati #hjälte #nazism 

Av Mike Waxman - Tisdag 10 april 00:15

  

Jean Donovan

Den 10 april 1953 föds missionären Jean Donovan i Connecticut i USA. I slutet av 1970-talet arbetar hon med humanitär hjälp till offren för den paramilitära terrorn i El Salvador. Hon kidnappas och mördas tillsammans med tre andra missionärer av regeringens dödspatruller i december 1980.

Av Mike Waxman - Tisdag 27 mars 20:47

  

”Mischling”.  ”Detta är en brutalt vacker bok” - Publishers Weekly, Starred Review.  År 1944 kommer tvillingsystrarna Pearl och Stasha till Auschwitz med sin mamma och farfar. De sätts i Mengele Zoo, nazisternas mänskliga experimentverkstad med tvillingar. Flickorna upplever förskräckliga fasor och de personligheter de en gång har delat klyvs nu i två: Pearl blir ansvarig för det sorgliga, det goda och det förflutna. Stasha får stå för det roliga, det vildsinta och framtiden. På vintern försvinner Pearl. Stasha sörjer sin tvillingsyster, men håller fast vid tanken att Pearl fortfarande lever. När lägret befrias av Röda armén ger hon sig ut genom Polens förödelse för att hitta Pearl och försöka forma sig en framtid.


#antisemitism  

Av Mike Waxman - Torsdag 15 mars 17:49

I dag,den 15 mars 1922 så gifte sig min kära Morfar o Mormor. Dom blev gifta i drygt 60 år.

Hade dom levt idag så hade dom varit gifta i 96 år ! Ja,det kanske kan bli så i den framtid som jag nog inte får uppleva. Morfar o Mormor lever ändå mycket starkt i mitt minne och jag har mycket att tacka dem för.Jag lever med för alltid om den vetskapen att ni gick igenom många svåra stunder och umbäranden.

Alla våra förtroliga samtal vi hade och den livserfarenhet du och Mormor hade tillsammans sög jag alltid i mig. Jag vill tro att en del av er lever kvar i mig.

Du Morfar sa bl.a vilket jag ofta återkommer till:"Att få är gott men att få skänka o hjälpa är en gåva".


Grattis på er bröllopsdag !


 

Av Mike Waxman - 26 juli 2017 14:10


 

KODIAK

I dag den 26 Juli skulle min Kodiak blivit 9 år men det blev inte så.Jag vill ändå visa lite fina bilder över Kodiak's liv och berätta lite om vem han var.

Kodiak's liv började hos en familj i Malmö där han kom till jorden den 26 Juli, 2008. Allt var bra och Kodiak var en liten gosse som fick göra sin första resa till en Veterinär i Oxie.
Veterinären gjorde en besiktning av Kodiak och hans syskon den 22 Augusti och allt var bra, eller som veterinärer brukar säga:U.a. (utan anmärkning).

Kodiak växte och växte och en dag så skulle han flytta hemifrån till en familj Lund,inte så långt från där han bodde.

Kodiak fick nu för första gången i sitt liv stifta bekantskap med 2 katter och detta var något nytt för honom.
Kodiak lärde sig att tycka om katter och dom kelade ihop,sov tillsammans ! När Kodiak var 1 år och 8 månader så började familjen känna att han inte mådde bra, han behövde byta miljö, komma till ett annat hem. 
En annons sattes ut i Blocket. Ett barn såg annonsen och fadern hade länge letat efter en Riesenschnauser som han hade på 70-talet så dottern tipsade honom.Efter ett samtal så bestämdes det att fadern skulle åka ner till Lund och titta på Kodiak, men bara titta. Kodiak var en blandras,95% Riesenschnauzer och 5% Schäfer. Efter att ha avtalat en tid vid en stor tom parkeringsplats så kom hunden med sin matte. Genom ett mobilsamtal så bestämde vi att matte skulle släppa Kodiak vid andra änden av parkeringen,som låg avsides. Jag satt på huk och ropade på Kodiak. Han visste inte vem jag var men stövlade ändå framåt som en kalv över den stora långa parkeringen. När Kodiak var 5 meter från mig så stannade han upp! Jag tittade inte på honom men utan satt kvar på huk och sträckte sakta sakta ut hela min arm mot honom med en knuten näve(i den låg det en godis).
Kodiak gick sakta fram mot min knutna näve som jag sakta öppnade. Han tog godisen samtidigt som jag vred mitt huvuden mot honom.Jag var tyst hela tiden!

Kodiak gick fram till mig från sidan och luktade på mitt huvud och i mitt öra. Efter detta så sa jag hans namn Kodiak och då lyfte han på tassen mot mig och jag förstod!

Matte var lite orolig för ”Kodiak hade visat lite konstiga tendenser mot människor”. Detta märkte jag ingenting av och han stod bara och tittade på mig och jag tittade tillbaks.Jag fastnade för honom direkt,såg hans vackra bruna ögon och den religa fina kroppen.Kodiak hade skägg och var mycket lik en Riesen.
Vi bestämde att jag skulle åka hem och fundera på det men inom en vecka ville dom ha svar.

Efter 4 dagar åkte jag och min kvinna till Lund och hämtade Kodiak. Han kände igen mig och snart var vi på väg hem till Öland och dom andra två hundarna i familjen Ada och Ringo. I bilen fanns en ny specialbeställd bur till Kodiak som tillverkades på rekordfart.Efter en timme så åkte vi in på en grusväg i skogen där Kodiak skulle få göra sina behov. Min kvinna tyckte inte att vi skulle släppa ut honom utan promenera med koppel. Jag var säker på min sak och öppnade buren och Kodiak for ut och hittade sina buskar o träd och efter 5 minuter kallade jag på honom och han kom lugnt och stilla och färden gick vidare mot Öland.

Väl hemma på Öland så fick Kodiak möta sin nya familj:Anita,Kerstin,Åsa,Ada,Ringo. Kodiak hade med sig lite lite ohyfs men Ada satte honom på plats och sedan blev Ada och Kodiak bästa vänner.Ringo blev också en mycket kär vän till Kodiak och dom var också tillsammans sista gången på Alvaret, dagen innan Kodiak fick somna in.

I sitt nya hem så visade Kodiak en stor hänsyn till alla familjemedlemmar trots sin storlek,han vägde 50 kilo.
När vi tvättade golven satt Kodiak stilla i sin fåtölj tills vi tvättat golven och dom torkat.
När husse var sjuk och hemkommen från otaliga operationer, så visade Kodiak att han förstod att jag var sjuk,han var försiktig.
När vi cyklade så lärde han sig snabbt att springa bakom cykeln om vi skulle igenom en trång passage där bara cykeln fick plats.

Tystnad är något som alltid givit mig energi,både i fjällvärlden när vi bodde därmen även i dom småländska skogarna. Otaliga är dom gånger då Kodiak & Ada varit i skogen med mig/oss.När sedan Ada fick somna in så har vi fortsatt att åka långt ut i skogen och vandrat på Alvaret,ofta tillsammans med Ringo och Sessan.Sessan var en omplaceringshund som också kom in i Kodiak's liv men fick somna in förra året.

Kodiak mötte alla varelser med stor vördnad,ödmjukhet och respekt. Kodiak mötte,tog emot alla människor i alla åldrar med glädje. 
Kodiak var snäll mot alla djur,vi hade häst och det var aldrig några problem när han mötte många hästar eller andra djur. Jag såg Kodiak ibland stå och titta nyfiket på flugor,fjärilar m.m som Ada gärna hoppade efter men Kodiak han var alltid lugn. Han kunde ibland med sin nos och asikte tala om för mig att:”Titta husse vad jag ser” och när jag tittade kunde det vara en slamkrypare,en spindel,en skalbagge eller något annat.Endast vid ett tillfälle så brukade Kodiak rygga tillbaka och då förstod jag att nu har han tappat en fästing från kroppen.
Ibland kunde vi mötta små som stora hundar, som skällde och morrade på Kodiak men han fick dom ofta att bli lugna med sitt beteende,trots att han var okastrerad. Hundar(andra säger hanhundar) behöver inte kastreras om man bara tar hand om dom.
Ni som lärde känna Kodiak vet att han aldrig var aggressiv mot någon eller något.

Den tystnad jag upplevt med Kodiak, den tystnaden har nu blivit en annan tystnad, en tystnad mer påtaglig utan Kodiak. Kodiak var en hund men ändå inte,han var någonting mer, något jag nog aldrig lär få möta igen.

Jag har avtalat med en yrkesfiskare på Öland att Kodiak's aska ska spridas utanför Ölands östra sida då detta var Kodiak's favoritplats,där var vi mycket under alla år,sista gången dagen innan Kodiak fick somna in.

Jag vill återigen också passa på att tacka den fina, gulliga veterinären Ida som visade upp en sådan mänsklig sida av sig själv och detta kommer jag att bära med mig. Tack !

Vila nu Kodiak och lek med dina systrar Ada och Sessan.


LÄNK till KODIAK på Facebook


#hundar @hundar @blandras #blandras  #djur #vänner

Presentation


Jag är pappa, musiker, sjöman, elefantskötare, pacifist, filantrop, boxare, socionom och mer kan du se på baksidan.
SWISHA till 0721599220

Interrail med tåg

Twitter

Facebook

rss

Sök

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

UNICEF

Bloggare

Länkar

Mina små rum

Besöksstatistik

Besökare från land ?


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se